• 010-405 57 97
  • kontakt@audente.se
  • Örebro, Sweden

LVU-processen – 2 § – Barnets miljö och omsorgsbrister

Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.” 2 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

Miljö eller eget beteende?

Ett omhändertagande av ett barn eller en ungdom kan ske av olika anledningar, med stöd av två olika lagrum, 2 § LVU eller 3 § LVU. Vilket lagrum som blir aktuellt i det enskilda fallet är ytterst avgjort av vart risken för den unges hälsa har sitt ursprung. Grovt indelat talar man om Miljöfallen (2 § LVU) eller Beteendefallen (3 § LVU).

I de så kallade miljöfallen, 2 § LVU, har bedömningen gjorts att den risk och/eller förutsättningarna för att bereda den unge vård, har sin grund i den miljö som den unge vistas i. Det kan exempelvis handla om försummelse i hemmet eller omvårdnaden om barnet, en vårdnadshavares missbruk, en vårdnadshavare eller annan person i barnets nätverk som tillsammans med barnet vistas i olämpliga miljöer eller att barnet vistas i ett hem där det förekommer eller har förekommit hot om eller utövat våld.

Vård med stöd av 2 § LVU, kan bli aktuellt under hela barnets uppväxt till och med att barnet fyller 18 år. Ett beslut om LVU kan inte fattas före ett barns födelse, men det finns fall där det förekommit att socialtjänsten under graviditet hållit kontakt med mödravården för att kunna fatta beslut om omhändertagande i direkt samband med att barnet fötts.

Några av de grunder som socialtjänsten regelmässigt har med i sina bedömningar, och som är vanligt förekommande i ansökningar om omhändertaganden är fysisk och psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen, olika former av relationsstörningar och socialt nedbrytande eller olämpliga miljöer.

Fysisk och psykisk misshandel

Alla situationer där ett barn utsätts för någon form av misshandel kan bli föremål för ett omhändertagande med stöd av LVU. Med andra ord är det inte enbart fysisk misshandel som omfattas av lagrummet. Även psykisk misshandel faller in under lagens definition. Det behöver inte heller vara en lång tid av misshandel, eller av allvarlig art, utan redan en ringa grad av misshandel, under en begränsad period kan utgöra en påtaglig risk för barnets eller den unges hälsa eller utveckling. Enstaka överilade handlingar, och av mindre art bedöms ofta inte som tillräckligt för ett omhändertagande, men om misshandeln är av allvarligare art, omfattande eller våldsam, alternativt att barnet är väldigt ungt och därmed extra sårbart, brukar barnet regelmässigt beredas vård enligt LVU utanför hemmet, och med omedelbar verkan (omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU).

Under fysisk misshandel sorterar inte enbart olika former av kroppslig bestraffning såsom att aga, sparka, knuffa, nypa eller lugga barnet. Även i de fall man misstänker att någon av vårdnadshavare på olika sätt orsakar sjukdom, symptom hos barnet eller försätter barnet i vanmakt, ibland benämnt Münchhausen by Proxy, MCA (Medical Child Abuse) eller Patonimi, där en vårdnadshavare skapar sjukdomsliknande tillstånd för att agera barnets räddare eller för att tillse att vårdnadshavaren själv behöver finnas till hands för barnet.

 Ett omhändertagande på grund av fysisk eller psykisk misshandel kan bli aktuellt, även i det fallet barnet själv inte har blivit misshandlat, men där man vet eller misstänker att de har bevittnat våld i hemmet, eller att vårdnadshavare eller annat syskon lever under hot om våld från en nära anhörig. Forskning idag pekar på att det kan det vara psykiskt mer skadligt för ett barn att uppleva våld i familjen än att själv utsättas för våld. Studier har visat att barn som upplever våld oftare än barn som utsätts för andra former av trauma utvecklar posttraumatiskt stressyndrom under barndomen eller senare i livet. Av den anledningen anses barn och unga som växer upp under dessa förhållande som brottsoffer samt att de av denna anledning har ett vårdbehov som samhället har en skyldighet att möta.

Svårare att bedöma är om det pågår psykisk misshandel då den inte lämnar synbara spår i form av fysiska märken. Psykisk misshandel kan bland annat handla om att hindra barnet från att få en positiv och sund självbild. Detta sker när ett barn systematiskt utsätts för nedvärderande omdömen, nedbrytande behandling eller orimligt hårda krav eller bestraffningar. Andra saker som kan komma att ses som psykisk misshandel är att isolera ett barn från sociala kontakter eller åldersanpassade aktiviteter, att regelmässigt utsätta ett barn för hån eller förlöjliganden.

Ett barn som tvingas se den ene föräldern bli misshandlad eller bli utsatt för förnedrande behandling brukar bedömas vara utsatt psykisk misshandel. I gruppen av barn som utsätts för psykisk misshandel har även räknats de barn eller unga som växer upp i miljöer där barnets integrering i det svenska samhället hindras av familj eller släkter med starkt patriarkala eller hedersbetonade värderingar.

I vissa fall kan det vara särskilt svårt att faktiskt urskilja vad som är brister i omsorgen och vad som är  exempelvis psykisk misshandel. Det kan exempelvis handla om fall där en eller båda föräldrarna har ett missbruk, har en psykisk sjukdom eller lider av en utvecklingsstörning eller funktionsnedsättning.

Otillbörligt utnyttjade

Begreppet otillbörligt utnyttjande inbegriper flera från varandra skilda situationer. En av de mer uppenbara situationerna handlar om att barnet utsätts för sexuella övergrepp av någon av föräldrarna. Alla former av påtvingade sexuella handlingar från en annan person räknas in. Variationen som ryms inom begreppet är stor, Det handlar om allt från lättare former av icke fysisk kontakt som verbala anspelningar, till de allvarligaste formerna av sexuella övergrepp. Det är inte heller förbehållet de situationer där vårdnadshavaren är den som utsätter barnet för utnyttjandet. Även i det fallet den som utnyttjar är ett syskon, mor- och farföräldrar eller en annan närstående eller utomstående, kan ett omhändertagande bli aktuellt. Det handlar då om att vårdnadshavaren inte kunnat eller velat skydda barnet från att bli utnyttjat.

En annan situation som normalt brukar rymmas inom otillbörligt utnyttjande kan vara ett alltför ansträngande kroppsarbete eller att vid för tidig ålder lägga på barnet uppgifter eller ansvar där barnet inte uppnått en tillräcklig mognadsgrad för och vilka kan medföra en påtaglig risk att skada barnets hälsa eller utveckling. Det kan exempelvis handla om att ett barn förväntas ta hand om och passa yngre syskon när vårdnadshavaren inte är hemma, eller att ensamt förväntas ta hand om matlagning eller städning i hemmet vid tidig ålder.

Brister i omsorgen

Omhändertagandegrunden “Brister i omsorgen” omfattar flera moment, av väldigt skiftande karaktär. Definitionen kan bland annat omfatta de fall när en förälder brister i omsorgen om ett barn genom att allvarligt missköta den dagliga omsorgen gällande hygien, rena kläder och mat. Det omfattar även de fall där en förälder utsätter barnet för en påtaglig risk att skadas genom att inte söka lämplig sjuk- eller tandvård när så krävs, eller att de efter att kontakt med vårdinrättning motsätter sig den vård som anses vara nödvändig eller för barnets bästa.

Brister i omsorgen kan även handla om att det uppkommer allvarliga konflikter mellan barnet och föräldrarna som parterna, där man inte själva klarar hantera detta. Som vårdnadshavare har man ett långtgående ansvar att ta hjälp om man ser att barnets hälsa eller utveckling riskerar att skadas. 

Även att som vårdnadshavare inte tillgodose ett barns behov av stimulans och känslomässig trygghet är en allvarlig brist i omsorgen. Ett exempel på detta är när en förälder lider av missbruk av något slag eller psykisk störning, och följden av det blir att barnet isoleras från jämnåriga, att vårdnadshavarens agerande blir irrationellt eller oförutsägbart, eller att barnet lever med en osäkerhet om hur vårdnadshavarens fysiska eller känslomässiga status kommer att vara när barnet kommer hem. Det räcker även att som vårdnadshavare vistas tillsammans med barnet i en miljö där det förekommer missbruk, även om det är i det egna hemmet, för att det ska anses innebära en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling, och därmed utgöra en allvarlig brist i omsorgen.

Annat förhållande i hemmet

Rekvisitet annat förhållande i hemmet är ett generell och brett rekvisit som exempelvis kan avse ett missförhållande i hemmet som inte enbart grundar sig på en vårdnadshavares brister, utan kan omfatta en sambo, mor- och farföräldrar eller annan närstående i barnets eller familjens nätverk. Rekvisitet inbegriper även svårartade relationsstörningar mellan barnet, mellan vårdnadshavare eller annan fostrare eller utomstående som kan medföra risk för den unges hälsa eller utveckling. 

LVU kan vara tillämplig även i det fall det inte handlar om det hem där barnet bor, men då det från socialtjänstens sida finns en oro kopplat till barnets vistelseort. Ett exempel är när ett barn är placerat utanför föräldrahemmet med föräldrarnas medgivande. Om misstanke uppstår att föräldrarna planerar att hämta hem barnet, och hemmiljön eller annan situation kopplat till hemmet inte bedöms som lämplig, kan det finnas grund för ett omhänderta barnet enligt LVU. Detsamma gäller om det finns en risk eller misstankar att föräldrarna är på väg att återta sitt medgivande innan vården bedöms vara färdig.

Audent Juridik är en juristbyrå som valt att specifalisera sig på frågor om LVU, LVM och LPT. Merparten av våra ärenden är är förlagda till mellansverige. Vi åtar oss dock ärenden i hela Sverige.

Boka gärna ett möte vid något av våra befintliga mottagningskontor i Örebro, Borlänge/Falun eller Göteborg. Vi har via samarbeten även möjlighet att träffa er i andra städer. Tveka inte att höra av er om ni har några frågor eller funderingar.

Leave a Reply

Your email address will not be published.