• 010-405 57 97
  • kontakt@audente.se
  • Örebro, Sweden

LVU – Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

LVU – Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortas ofta LVU, är en tvångslagstiftning som finns till för skydd av barn och unga människor i Sverige under 18 år. Den kan i vissa fall vara tillämplig fram till den unga fyller 20 år.

Tanken med lagen är att den ska täcka dels de fall då barn och unga människor far illa. Det första scenariet är då barnet far illa på grund av bristande hemförhållanden (enligt 2 §). Det andra då barnet/ungdomens eget beteende (enligt 3 §) medför en överhängande risk att barnets/ungdomens hälsa eller utveckling allvarligt skadas.

Ett beslut om LVU ska alltid vara socialtjänstens sista utväg. Med andra ord, när inga andra insatser kan ge ett fullgott resultat. Om samma resultat som kan uppnås genom att vården istället genomförs i frivillig form, exempelvis inom de möjligheter som ges i SoL (socialtjänstlagen), får inte LVU tillämpas.

 

Initiering av LVU-ärende

Ett ärende gällande LVU kan initieras på flera sätt. Vanligast är att socialtjänsten på ett eller annat sätt uppmärksammas på att ett barn kanske far illa. Ofta börjar det med att det inkommer en orosanmälan till socialtjänst från någon i barnets närhet. Det kan vara skola, sjukvård, anhöriga eller andra privatpersoner som kontaktar socialtjänsten. Det brukar handla om att de misstänker att barnet inte mår bra i sin nuvarande situation.

Socialtjänsten gör i det läget en riskanalys utifrån den information som kommit in till socialtjänsten. Om socialtjänstens bedömning är att det finns minsta misstanke om att barnet är utsatt för en risk, går socialtjänsten i det läget ofta vidare och initierar en utredning. Om socialtjänsten beslutar  att ärendet behöver utredas har de upp till 4 månader på sig att slutföra sin utredning. I undantagsfall kan tiden förlängas med en eller ett par månader, men det gäller bara om ärendet är ovanligt svårt att utreda. Tanken är att socialtjänsten efter utredningen är avslutad komma fram till först och främst vilka risker, om det finns sådana, som barnet är utsatt för, och i så fall vilka åtgärder som krävs för att minimera dessa risker.

Utredning

Under utredningen är det normalt att socialtjänsten kallar vårdnadshavare till samtal för att få deras syn på vad som framkommit i orosanmälan. Det är heller inte ovanligt, beroende på barnets ålder, att socialtjänsten vill träffa barnet för ett eller flera så kallade barnsamtal. Även skola, hälsovård och andra som kommer i kontakt med barnet kan komma att kontaktas för att socialtjänsten ska få ett så gediget och bra beslutsunderlag som möjligt. En utredning brukar normalt sett sluta i en av tre slutsatser,

  1. Det finns ingen påtaglig risk eller missförhållande, socialtjänsten väljer därför avslutar utredningen utan åtgärd i nuläget;
  2. Det finns ett missförhållande eller en risk för barnets hälsa eller utveckling, men den är inte så allvarlig eller att det går att komma till rätta med missförhållandet genom att socialtjänsten och vårdnadshavarna samarbetar i någon form och att vårdnadshavare är beredda att ta hjälp via den eller de åtgärder som socialtjänsten föreslår. Föreslagna åtgärder kommer att erbjudas utifrån Socialtjänstlagen (SoL). De är i alla delar frivilliga och bygger på ett samtycke från vårdnadshavarna till de föreslagna åtgärderna.
  3. Det finns ett missförhållande eller en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling. Risken är så pass allvarlig och överhängande att barnet på grund av missförhållandet kommer att ta skada fysiskt eller psykiskt, att socialtjänsten måste ingripa för att skydda barnet. Det kan även handla om att socialtjänsten erbjuder insatser, men vårdnadshavare vägrar att ta den hjälp som erbjuds, eller om barnet fyllt 15 år barnet själv vägrar att lämna sitt godkännande till erbjuden insats. I fall som detta kan det bli aktuellt med att ansöka om vård enligt LVU.

Socialtjänsten har inte själv befogenhet att besluta om insatser. Det formella beslutet tas av socialnämnden i kommunen. Socialnämnden är en politiskt tillsatt nämnd bestående av representanter från de kommunpolitiker som valts in i kommunfullmäktige. Socialtjänsten presenterar sin utredning, samt ett förslag till beslut för socialnämnden som utifrån detta tar det formella beslutet om att ansöka om LVU, alternativt avslå socialtjänstens förslag till beslut.

Fortsatt handläggning

Ansökan om att omhänderta ett barn eller en ungdom fattas av Förvaltningsrätten. När socialnämnden, på socialtjänstens förslag, kommer till slutsatsen att ett barn behöver omhändertas skickas en ansökan till aktuell förvaltningsrätt för beslut om omhändertagande. Det är endast förvaltningsrätten som får besluta om en ung person ska vårdas enligt LVU eller inte. Men det är socialnämnden på kommunen som bestämmer hur detta ska göras. Det är också socialnämnden som tar initiativ till LVU-vården och skickar ansökan till förvaltningsrätten.

Det här händer efter att ärendet kommer till domstolen:

  1. Kommunens socialnämnd lämnar in en ansökan till förvaltningsrätten om att de gör bedömningen att ett barn eller en ung person behöver vårdas enligt LVU. I ansökan finns den skriftliga utredning socialtjänsten presenterat för socialnämnden med redogörelse för orsakerna till utredningen. Det kan vara de orosanmälningar som kommit in från skolan eller polisen, dokumentation från samtal med den unge, med föräldrarna, skolan och andra i den unga personens närhet. Ofta finns även underlag och intyg från BVC, elevhälsan, läkare och psykolog. I ansökan finns också socialnämndens egen bedömning och vad de kommit fram till.
  2. Förvaltningsrätten utser offentligt biträden, ett till barnet/den unge, samt ett till varje vårdnadshavare. Ett offentligt biträde är en jurist, som ska ta tillvara den unges eller vårdnadshavarnas intressen i målet. Om den unge är under 15 år är biträdet också ställföreträdande för den unge. Det betyder oftast att biträdet är i domstolen istället för den unge. Vårdnadshavarna får oftast olika biträden, eftersom det kan finnas motstridiga intressen mellan vårdnadshavarna. Kostnaden för det offentliga biträdet står staten för, eftersom det annars skulle kunna en snedfördelning i förutsättningarna för att få juridisk representation. Rätten är den som utser biträdet baserat på en turordningslista med de jurister som anmält att man står till förfogande, men både den unge eller vårdnadshavare har möjlighet att önska ett specifikt biträde.
  3. Rätten kallar därefter till muntlig förhandling mellan alla parter. Det betyder att alla berörda ska träffas på domstolen. Vid det här tillfället får alla parter komma till tals och ge sin syn på saken. Den muntliga förhandlingen är ett komplement till den skriftliga utredningen som lämnats in i samband med socialnämndens ansökan.
  4. Efter att hört alla parter vid den muntliga förhandlingen beslutar rätten om den unge ska vårdas enligt LVU eller inte. Beslutet kan överklagas, och det görs i så fall till Kammarrätten.

Normalt tar processen från socialnämndens ansökan om LVU till Förvaltningsrätten fattat ett beslut mellan 1-2 månader beroende på arbetsbelastningen hos aktuell domstol.

 § 6 – omedelbart omhändertagande

I akuta lägen kan en representant för socialnämnden, oftast socialnämndens ordförande eller någon annan som delegerats befogenheten, besluta att den unge ska tas omhand omedelbart. Det handlar uteslutande om att socialtjänsten och socialnämndens representant gör bedömningen att risken är så pass allvarlig att barnet skadas under tiden fram till den muntliga förhandlingen  att man inte kan invänta rättens beslut. Man gör då ett omedelbart omhändertagande, vilket betyder att man omplacerar barnet utanför det egna hemmet med omedelbar verkan.

Socialnämnden måste efter att man beslutar att omedelbart omhänderta barnet skicka beslutet till förvaltningsrätten för prövning inom en vecka. Förvaltningsrätten beslutar  inom en vecka från att beslutet att omhänderta barnet kommit in till rätten, om socialnämndens beslut ska gälla eller inte. Om rätten beslutar att socialnämndens beslut ska fortsatt gälla, har nämnden därefter fyra veckor på sig att ansöka om fortsatt tvångsvård hos förvaltningsrätten. De fyra veckorna räknas från den dag då den unge placerades i ett annat hem än det egna.